nar man gar upp till var fina (eller?) bungalow sa kanns det ungefar som att ga hem fran bomhusbussen nar det galler en viss detalj. grodor! man tycker liksom att man ska komma ifran det nar man aker sa pass langt bort som jag har gjort, men tydligen inte. tur att mina skills att dansa runt dem sitter i ryggraden!
att vi sen har finska pojkar som kallar oss gavle gor ju att man kanner sig mindre langt bort ocksa. nar man hor nagon ropa GAVLE!! pa stranden efter en sa ar det fan dags att sluta beratta var man kommer fran.
en pinsam sak som har lyckats handa oss, eller inte pinsam, men lite jobbig. det ar att vi har hangt med en snubbe fran london i snart tva dagar, och tanken nar han sa vad han hette hos mig var nat i stil med "ah, maja kommer nog ihag hans namn". men ungefar samma tanke for tydligen genom majas huvud sa nu minns vi inte alls! tycker aven att det gatt sa pass lang tid att det ar lite pinsamt att fraga igen, sa nu kallar vi honom bara typ "eh you" eller nat liknande opersonligt. gillar vara problemlosningar. vi har i alla fall lart honom spela UNO, det kanns som en valdigt fin gava. varat UNOspel ar val anvant av en anledning, det ar varldens basta spel helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar