dödsfara

igår morse fick jag ett väldigt fint uppvaknande. dock inte alls lika fint som sättet jag väckte hanna på dagen innan, när jag försiktig strök hennes lillfinger och sa "vad är klockan älskling?", utan snarare på "maja. det är ett djur i vårt rum!"-viset. hon hävdade att hon hade hört dess tunga steg trippa över vårt golv hela natten. mycket riktigt, i papperskorgen prasslade det. vi hann tänka råtta, kackerlacka och groda innan hanna tog mod till sig och hämtade pappa sölve från det intilliggande rummet. räddaren i nöden tog papperskorgen, lyfte ut den på den gemensamma verandan och avvaktande. upp kravlade en skräckslagen, väl tilltagen geckoödla. ROND TVÅ, med andra ord. vi går inte bra ihop med dessa varelser. hur mycket sanning det låg i "tunga steg" kan man dock fundera över.